Vetenskaplig utvärdering

The HIFE Program har utvärderats i flera studier som genomförts i olika miljöer och populationer exempelvis personer med demens, stroke eller höftfraktur. En kort beskrivning, inklusive referenser, finns nedan.

Platser där the HIFE Program utvärderats i vetenskapliga studier

Platser där the HIFE Program utvärderats i vetenskapliga studier

SÄRSKILDA BOENDEN

The Frail Older People Activity and Nutrition (FOPANU) Study
Den här randomiserade kontrollerade (RCT) studien inkluderade 191 äldre personer, minst 65 år (medelålder 85 år), på särskilda boenden i Umeå, varav 100 deltagare hade en demensdiagnos (Rosendahl et al. 2006). Deltagarna lottades antingen till träning (n=91) enligt the HIFE Program eller till en sittande kontrollaktivitet (n=100). Båda aktiviteterna genomfördes vid fem tillfällen (cirka 45 min långa) varje tvåveckorsperiod under 3 månader. Närvaron var 72% i träningsgruppen och 70% i kontrollgruppen. Resultaten från FOPANU-studien visade positiv effekt av träningen på självvald gånghastighet och minskad försämring i självständighet i aktiviteter i dagliga livet (ADL) gällande förflyttning inomhus, både vid 3 månader (direkt efter interventionsperioden) och vid 6 månader, vid jämförelse med kontrollaktiviteten (Rosendahl et al. 2006, Littbrand et al. 2009). Vid 6 månader, sågs även positiva träningseffekter på benstyrka och balans (Rosendahl et al. 2006). En minskning i fallfrekvens sågs i träningsgruppen bland de som hade förbättrat sin balans (Rosendahl et al. 2008). Det var negativa effekter i träningsgruppen vid 6 månader på muskelmassa och kroppsvikt (Carlsson et al. 2011).

Bland personer med demens visade studien att träningsprogrammet hade en positiv effekt gällande minskad generell försämring i ADL-förmåga och ökat välbefinnande, i jämförelse med kontrollgruppen (Littbrand et al. 2009, Conradsson et al. 2010). Varken genomförandet av programmet (närvaro, intensitet, obehag) eller effekten på balans skiljde sig mellan personer med respektive utan demenssjukdom (Littbrand et al. 2006 och 2011).

Fler deltagare i träningsgrupper prioriterade träningen framför andra aktiviteter, enligt svar från intervjubaserade enkäter (Lindelöf et al 2013). Signifikant fler i träningsgruppen rapporterade också att de upplevde mindre trötthet och upplevde förbättringar i benstyrka, balans och säkerhet vid förflyttningar, jämfört med deltagarna i kontrollgruppen. Resultat från intervjuer med deltagare i träningsgruppen visade, exempelvis, att de trodde på positiva effekter och hade en stark vilja att vara aktiv för att undvika försämrad kapacitet (Lindelöf et al. 2012). Deltagarna berättade också om förbättringar i kropp och själ, samt att träna i grupp gav en känsla av samhörighet.

The Umeå Dementia and Exercise (UMDEX) Study
Den här RCT-studien inkluderade 186 äldre personer, minst 65 år (medelålder 85 år), med diagnostiserad demens på särskilda boenden i Umeå (Toots et al. 2016). Deltagarna lottades antingen till träning (n=93) enligt the HIFE Program eller till en sittande kontrollaktivitet (n=93). Båda aktiviteterna genomfördes vid fem tillfällen (cirka 45 min långa) varje tvåveckorsperiod under 4 månader. Resultaten från UMDEX-studien visade att träning minskade försämring i självständighet i ADL och förbättrade balansen vid jämförelse med kontrollgruppen, både vid 4 månader (direkt efter interventionsperioden) och vid 7 månader, dock enbart bland deltagare med icke-Alzheimers demens (Toots et al. 2016). Träning hade positiva effekter på självvald gånghastighet, vid jämförelse med kontrollgruppen, när detta testades utan stöd men inte när gånghjälpmedel eller levande stöd användes under gångtesterna (Toots et al. 2017a). Inga skillnader mellan grupperna sågs för kognition eller depressiva symtom (Boström et al. 2016, Toots et al. 2017). Bland de deltagare som hade depressiva symptom när studien startade, minskade symtomen signifikant vid 4 och 7 månader både i träningsgruppen och i kontrollgruppen (Boström et al. 2016). Det var ingen skillnad mellan grupperna i fallfrekvens, varken vid 6 eller 12 månaders uppföljning (Toots et al 2018). Deltagarna i träningsgrupperna hade dock signifikant färre moderata till allvarliga skador vid 12 månaders uppföljning.

Närvaron var 73% i träningsgruppen och 70% i kontrollgruppen. Motivationen var skattad som hög eller mycket hög under 61.0% av tillfällena i träningsgruppen and 62.6% i kontrollgruppen (Sondell et al. 2018a). Låg motivation var den vanligaste barriären till att närvara i träningen. Bland medicinska åkommor, var det enbart beteendemässiga och psykiska symtom vid demens, inklusive apati, som var negativt associerat med närvaro (Sondell et al. 2018b).

Enligt intervjuer med deltagarna i träningsgruppen upplevdes den intensiva träningen som utmanande men genomförbar då den var individuellt utformad och anpassad (Lindelöf et al. 2017). Deltagare beskrev att träningen gav njutning, att de upplevde förbättringar i både mental och kroppslig styrka, att den väckte minnen från tidigare aktiviteter, samt att de återupptäckte kroppsliga förmågor.

Ett syfte med HIFE är att träningen ska anpassas till varje deltagare så att de kan träna med så hög intensitet som möjligt. För att uppnå det betonade fysioterapeuterna, som ledde träningen i UMDEX-studien, i gruppintervjuer vikten av att vara uppmärksam på deltagarens dagsform både genom information från personal och deltagare samt genom observation av deltagarnas kroppsspråk (Fjellman-Wiklund et al. 2016). Dessutom var det av stor betydelse att skapa en relation med var och en av deltagarna och att nyttja både de fysiska och det sociala rummet utifrån deltagarnas förutsättningar. Fysioterapeuterna lärde sig efterhand att upptäcka signaler och att agera i stunden.

The Exercise and Dementia (EXDEM) Study
Den här RCT-studien inkluderade 170 personer, 55 år eller äldre (medelålder 87 år), med demenssjukdom på särskilda boenden i och runt Oslo (Telenius et al. 2015a). Deltagarna lottades antingen till träning enligt the HIFE Program eller till en kontrollaktivitet. Båda aktiviteterna genomfördes två gånger per vecka under 3 månader. Närvaron var i medel 75% för träningsgruppen och 69% för kontrollgruppen. Resultaten från EXDEM-studien visade på positiva träningseffekter på balans vid 3 månader (direkt efter träningen) och vid 6 månader vid jämförelse med kontrollgruppen (Telenius et al. 2015a och 2015b). Vad gäller beteende och psykologiska symtom vid demens (BPSD) var nivån av apati och agitation lägre i träningsgruppen vid 3 respektive 6 månader, jämfört med kontrollgruppen (Telenius et al. 2015a och 2015b). Fem överlappande och nära förbundna teman kom fram från intervjuer med deltagare i en pilotstudie före RCT-studien (fritt översatt från den engelska originalartikeln); “Bli investerad i”, “Bekantskap underlättar deltagandet i träning”, “Träning återupplivar kroppen, ökar oberoendet och ökar självkänslan”, samt “Fysisk aktivitet är en basal mänsklig nödvändighet – använd det eller förlora det!” (Olsen et al. 2015).

Genomförbarhetsstudie av HIFE i särskilda boenden i Tyskland
Den här genomförbarhetsstudien inkluderade 16 äldre personer, 75 till 96 år, vid två särskilda boenden i Bruckmuehl and Feldkirchen-Westerham, Tyskland (Kastner et al. 2017). Träning enligt the HIFE Program genomfördes i två grupper, ett vid varje särskilt boende, två gånger i veckan i 10 veckor. Ingen allvarligt obehag tillkom och närvaron var hög, 14 av de 16 deltagarna deltog i minst 75% av träningstillfällena. Acceptansen av the HIFE Program var mycket god både bland chefer och vårdpersonal. Statisk balans, funktionell benstyrka och självvald gånghastighet förbättrades signifikant, men inte maximal gånghastighet eller ”Timed up and Go” (TUG).

 

REHABILITERING PÅ SJUKHUS OCH EFTERFÖLJANDE HEMREHABILITERING

Effekter av högintensiv funktionell träningsgrupp bland äldre personer på rehabiliteringssjukhus
Den här RCT-studien inkluderade 468 äldre personer, minst 65 år (medelålder 84 år), som var inlagda på geriatrisk vårdavdelning på ett rehabiliteringssjukhus i Melbourne, Australien (Raymond et al. 2016). Deltagarna randomiserades till en stående HIFE-grupp tre gånger per vecka och individuell fysioterapi två gånger per vecka (n=236) eller individuell fysioterapi fem gånger per vecka (n=232). Det var inga mellangruppsskillnader varken i förflyttningsförmåga mätt med “the Elderly Mobility Scale”, eller i vårdtid eller till vilken boendeform som patienterna skrevs ut till. Signifikant fler deltagare i HIFE-gruppen förbättrade sin balans, mätt med Bergs balansskala, med en klinisk relevant förändring. Författarna konkluderade att ersätta flera individuella träningstillfällen med HIFE-grupper kan förbättra förflyttningsförmågan hos den aktuella patientgruppen på ett liknande sätt som när enbart genomför individuella träningstillfällen, utan att det påverkar vårdtiden eller till vilken boendeform som de skrivs ut till. De beskrev också att fysioterapeuterna var mer effektivt nyttjade vid gruppträning.

Geriatrisk interdisciplinär hemrehabilitering för äldre personer med höftfraktur
Den här RCT-studien inkluderade 205 personer, 70 år eller äldre (medelålder 83 år), som opererats för en höftfraktur vid ett sjukhus i Umeå (Karlsson et al. 2016). Sextio-nio procent bodde i eget boende och 31% i särskilt boende. Deltagarna randomiserades antingen till geriatrisk interdisciplinär hemrehabilitering eller till sedvanlig geriatrisk vård och rehabilitering på sjukhus enligt ett multifaktoriellt vårdprogram. Hemrehabiliteringen syftade till tidig utskrivning från sjukhuset med fortsatt rehabilitering i hemmet. Insatserna i hemmet var individuellt anpassade och utfördes av ett interdisciplinärt team under maximalt tio veckor. Rehabiliteringen fokuserade speciellt på fallprevention, självständighet i aktiviteter i dagliga livet samt gångförmåga inomhus och utomhus. Fysioterapiinterventionen fokuserade på gångförmåga inomhus och utomhus, samt funktionell styrke- och balansträning enligt the HIFE Program. Resultatet visade att mediantiden för sjukhusvistelsens längd vid den geriatriska avdelningen var signifikant kortare för hemrehabiliteringsgruppen, 17 dagar jämfört med 23 dagar i kontrollgruppen (Karlsson et al. 2016). Ingen skillnad sågs mellan grupperna i gångförmåga, användning av gånghjälpmedel, eller gånghastighet vid 3 eller 12 månaders uppföljning. Vidare sågs ingen skillnad mellan grupperna vid 12 månaders uppföljning avseende komplikationer, återinläggning, eller totalt antal dagar vid sjukhus efter utskrivning (Berggren et al. 2019).

 

EGET BOENDE

Effekter av högintensivt funktionellt träningsprogram för patienter med stroke
Den här RCT-studien inkluderade 67 äldre personer med stroke, mellan 65 och 85 år (medelålder 73 år), som bodde i eget boende i Uppsalaregionen (Vahlberg et al. 2017a). Deltagarna hade haft en första eller återkommande stroke minst ett år innan inklusion i studien. De randomiserade antingen till träning enligt the HIFE Program, som kombinerades med motiverande gruppdiskussioner två gånger per veckan under tre månader (n=34) eller till sedvanlig vård (n=33). Resultaten visade på positiva effekter av träningen på balans och 6-minuters gångtest vid tre månader (direkt efter träningsperiodens slut) och för självvald gånghastighet över 10 meter vid tre, sex och femton månader, vid jämförelse med kontrollgruppen (Vahlberg et al. 2017a). Träningsgruppen minskade i fettmassa vid tre månader, i jämförelse med kontrollgruppen (Vahlberg et al. 2017b).


Effekter av ett högintensivt funktionellt träningsprogram efter stroke
Den här RCT-studien inkluderade 34 personer med stroke, minst 55 år (medelålder 79 år), som bodde i eget boende (inklusive seniorboende) i Umeåregionen (Holmgren et al. 2010a). De hade en första eller återkommande stroke 3-6 månader innan inklusion. Deltagarna randomiserades antingen till träning enligt the HIFE Program kombinerat med implementering av samma övningar till vardagliga aktiviteter som exempelvis promenad utomhus eller sopa gården (n=15) eller till en kontrollgrupp (n=19). Träningstillfällena (cirka 45 minuter långa) hölls vid sex tillfällen, fördelat på tre dagar per vecka, totalt 30 tillfällen under fem veckor. Deltagarna i träningsgruppen deltog även i en utbildande diskussion en dag per vecka, totalt fem tillfällen under de fem veckorna, om ökad risk för komplikationer efter stroke, exempelvis fall. Deltagarna i kontrollgruppen deltog också en gång i veckan under 5-veckorsperioden i utbildande diskussioner. Dessa gruppdiskussioner handlade om svårigheter att kommunicera, uttröttbarhet, depressive symptom, humörsvängningar, personlighetsförändringar och dysfagi. Resultaten från studien visade på positiva effekter av träningen gällande rädsla att falla direkt efter interventionsperioden och vid uppföljning efter ytterligare tre månader, samt för ADL-förmåga efter 6 månader, jämfört med kontrollgruppen (Holmgren et al. 2010a). Det var signifikanta skillnader mellan grupperna för de delar av SF-36 som användes för utvärdering av hälsorelaterad livskvalitet vid 3 månader efter interventionen, till fördel för kontrollgruppen (Holmgren et al 2010b).

 

REFERENSER

Berggren M, Karlsson Å, Lindelöf N, Englund U, Olofsson B, Nordström P, Gustafson Y, Stenvall M (2019). Effects of geriatric interdisciplinary home rehabilitation on complications and readmissions after hip fracture: a randomized controlled trial. Clin Rehabil; 33:64-73.

Boström G, Conradsson M, Hörnsten C, Rosendahl E, Lindelöf N, Holmberg H, Nordström P, Gustafson Y, Littbrand H (2016). Effects of a high-intensity functional exercise program on depressive symptoms among people with dementia in residential care: a randomized controlled trial. Int J Geriatr Psychiatry; 31:868-78.

Carlsson M, Littbrand H, Gustafson Y, Lundin-Olsson L, Lindelöf N, Rosendahl E, Håglin L (2011). Effects of high-intensity exercise and protein supplement on muscle mass in ADL dependent older people with and without malnutrition – A randomized controlled trial. J Nutr Health Aging; 15:554-60.

Conradsson M, Littbrand H, Lindelöf N, Gustafson Y, Rosendahl E (2010). Effects of a high-intensity functional exercise program on depressive symptoms and psychological wellbeing among older people living in residential care facilities: A randomized controlled trial. Aging Ment Health; 14:565-76.

Fjellman-Wiklund A, Nordin E, Skelton DA, Lundin-Olsson L (2016). Reach the Person behind the Dementia - Physical Therapists' Reflections and Strategies when Composing Physical Training. PLoS One; 11(12): e0166686.

Holmgren E, Lindström B, Gosman-Hedström G, Nyberg L, Wester P (2010a). What is the benefit of a high intensive exercise program? A randomized controlled trial. Adv Physiother; 12:115-24.

Holmgren E, Gosman-Hedström G, Lindström B, Wester P (2010b). What is the benefit of a high-intensive exercise program on health-related quality of life and depression after stroke? A randomized controlled trial. Adv Physiother; 12:125-33.

Karlsson Å, Berggren M, Gustafson Y, Olofsson B, Lindelöf N, Stenvall M (2016). Effects of Geriatric Interdisciplinary Home Rehabilitation on Walking Abilitity and Length of Hospital Stay after Hip Pracure: A Randomized controlled Trial. J Am Med Dir Assoc; 17:464.e9-15.

Kastner S, Becker C, Lindemann U (2017). High Intensity Functional Exercise (HIFE) Training Machbarkeitsstudie [Article in German, abstract in English also]. Physioscience; 13:109–16.

Lindelöf N, Karlsson S, Lundman B. Experiences of a high-intensity functional exercise programme among older people dependent in activities of daily living (2012). Physiother Theory Pract; 28:307-16.

Lindelöf N, Rosendahl E, Gustafsson S, Nygaard J, Gustafson Y, Nyberg L (2013). Perceptions of participating in high-intensity functional exercise among older people dependent in activities of daily living (ADL). Arch Gerontol Geriatr; 57:369-76.

Lindelöf N, Lundin-Olsson L, Skelton DA, Lundman B, Rosendahl E (2017). Experiences of older people with dementia participating in a high-intensity functional exercise program in nursing homes: "While it's tough, it's useful". PLoS One; 12(11):e0188225.

Littbrand H, Rosendahl E, Lindelöf N, Lundin-Olsson L, Gustafson Y, Nyberg L (2006). A high-intensity functional weight-bearing exercise program for older people dependent in activities of daily living and living in residential care facilities: Evaluation of the applicability with focus on cognitive function. Phys Ther; 86:489-98.

Littbrand H, Lundin-Olsson L, Gustafson Y, Rosendahl E (2009). The effect of a high-intensity functional exercise program on activities of daily living: a randomized controlled trial in residential care facilities. J Am Geriatr Soc; 57:1741-9.

Littbrand H, Carlsson M, Lundin-Olsson L, Lindelöf N, Håglin L, Gustafson Y, Rosendahl E (2011). The effect of a high-intensity functional exercise program on physical function: Preplanned subgroup analyses of a randomized controlled trial in residential care facilities. J Am Ger Soc; 59:1274-82.

Olsen CF, Telenius EW, Engedal K, Bergland A (2015). Increased self-efficacy: the experience of high-intensity exercise of nursing home residents with dementia - a qualitative study. BMC Health Serv Res; 15:379.

Raymond MJ, Jeffs KJ, Winter A, Soh SE, Hunter P, Holland AE (2017). The effects of a high-intensity functional exercise group on clinical outcomes in hospitalised older adults: an assessor-blinded, randomised-controlled trial. Age Ageing; 46:208-13.

Rosendahl E, Lindelöf N, Littbrand H, Yifter-Lindgren E, Lundin-Olsson L, Håglin L, Gustafson Y, Nyberg L (2006). High-intensity functional exercise program and protein-enriched energy supplement for older persons dependent in activities of daily living; a randomised controlled trial. Aust J Physiother; 52:105-13.

Rosendahl E, Gustafson Y, Nordin E, Lundin-Olsson L, Nyberg L (2008). A randomized controlled trial of fall prevention by a high-intensity functional exercise program for older people living in residential care facilities. Aging Clin Exp Res; 20:67-75.

Sondell A, Rosendahl E, Sommar JN, Littbrand H, Lundin-Olsson L, Lindelöf N (2018a). Motivation to participate in high-intensity functional exercise compared with a social activity in older people with dementia in nursing homes. PLoS One; 13:e0206899.

Sondell A, Rosendahl E, Gustafson Y, Lindelöf N, Littbrand H (2018b). The Applicability of a High-Intensity Functional Exercise Program Among Older People With Dementia Living in Nursing Homes. J Geriatr Phys Ther; Epub ahead of print.

Telenius EW, Engedal K, Bergland A (2015a). Effect of a high-intensity exercise program on physical function and mental health in nursing home residents with dementia: an assessor blinded randomized controlled trial. PLoS One; 10(5):e0126102.

Telenius EW, Engedal K, Bergland A (2015b). Long-term effects of a 12 weeks high-intensity functional exercise program on physical function and mental health in nursing home residents with dementia: a single blinded randomized controlled trial. BMC Geriatr; 15:158.

Toots A, Littbrand H, Lindelöf N, Wiklund R, Holmberg H, Nordström P, Lundin-Olsson L, Gustafson Y, Rosendahl E (2016). Effects of a High-Intensity Functional Exercise Program on Dependence in Activities of Daily Living and Balance in Older Adults with Dementia.J Am Geriatr Soc; 64:55-64.

Toots A, Littbrand H, Holmberg H, Nordström P, Lundin-Olsson L, Gustafson Y, Rosendahl E (2017a). Walking aids moderate exercise effects on gait speed in people with dementia; a randomized controlled trial. J Am Med Dir Assoc; 18:227-33.

Toots A, Littbrand H, Boström G, Hörnsten C, Holmberg H, Lundin-Olsson L, Lindelöf N, Nordström P, Gustafson Y, Rosendahl E (2017b). Exercise on cognitive function in older people with dementia: A randomized controlled trial. J Alzheimers Dis; 60: 323-332.

Vahlberg B, Cederholm T, Lindmark B, Zetterberg L, Hellström K (2017a). Short-term and long-term effects of a progressive resistance and balance exercise program in individuals with chronic stroke: a randomized controlled trial. Disabil Rehabil; 39:1615-22.

Vahlberg B, Lindmark B, Zetterberg L, Hellström K, Cederholm T (2017b). Body composition and physical function after progressive resistance and balance training among older adults after stroke: an exploratory randomized controlled trial. Disabil Rehabil; 39:1207-14.